Lite för mycket text
Vad är det som händer med mig? Kan det vara så att jag tappat lusten till allt, eller har jag omedvetet blivit en förfärligt bra buddhist?
För det första så har lusten att skriva någonting här försvunnit. Funderade först om det var för att jag inte får så många kommentarer, men jag har ju skrivit förut utan att något sådant stoppat mig. Samma sak med alla andra communities. Jag orkar inte logga in, det ger mig inget. Det känns som att jag vill något större.
Suget att gå ut på party har jag inte heller. Eller, alltså jag gillar ju att gå in på facebook, skriva blogg och gå på fester. Men jag skulle lika gärna kunna vara utan allt det där. Att flyta med strömmen och bara observera livet liksom utan att anstränga sig, att bara få se vart man hamnar. För det är ju därför man är med i communities, för att inte hamna utanför och inte glömmas bort.
Känns som att jag inte själv vet vad jag känner, finns så mycket mer som rör sig i skallen än det jag lyckats klämma ur mig ovanför. Minns jag rätt så kände jag exakt så här innan jag skulle börja Högskolan Dalarna. Det kanske är något som bara händer, att jag förbereder mig på att vara helt tom på intryck så jag sen kan anpassa mig till det nya liv som väntar? Just nu passar det mig ganska bra, jag går runt och är så himmla lagom tycker jag. Tror dock att det kanske kommer att bli jobbigare sen för så blev det förra året (för att sen bli riktigt trevligt). Den här gången blir det ännu mer förändring! Att skaffa sig nya vänner, försöka skapa en trygghet, att klara plugget och det kanske mest skrämmande, att blir vuxen.
Det där med att bli vuxen kanske inte är så skrämmande och vem vet, jag kanske aldrig blir vuxen. Just nu känner jag att jag skrivit lite för mycket med tanke på att jag skrev att jag tappat lusten till det här. Ännu ett bevis för att jag inte riktigt själv vet vad jag känner. Men jag tror nog att jag bara ska följa med och se vart jag hamnar, inte bry mig om vad som händer och bara strunta i allt. Man kan ju välja två sätt att följa med på. Man kan må dåligt och se på allt man inte har eller att må bra och se på det man har. Enkel buddhistisk filosofi.
För det första så har lusten att skriva någonting här försvunnit. Funderade först om det var för att jag inte får så många kommentarer, men jag har ju skrivit förut utan att något sådant stoppat mig. Samma sak med alla andra communities. Jag orkar inte logga in, det ger mig inget. Det känns som att jag vill något större.
Suget att gå ut på party har jag inte heller. Eller, alltså jag gillar ju att gå in på facebook, skriva blogg och gå på fester. Men jag skulle lika gärna kunna vara utan allt det där. Att flyta med strömmen och bara observera livet liksom utan att anstränga sig, att bara få se vart man hamnar. För det är ju därför man är med i communities, för att inte hamna utanför och inte glömmas bort.
Känns som att jag inte själv vet vad jag känner, finns så mycket mer som rör sig i skallen än det jag lyckats klämma ur mig ovanför. Minns jag rätt så kände jag exakt så här innan jag skulle börja Högskolan Dalarna. Det kanske är något som bara händer, att jag förbereder mig på att vara helt tom på intryck så jag sen kan anpassa mig till det nya liv som väntar? Just nu passar det mig ganska bra, jag går runt och är så himmla lagom tycker jag. Tror dock att det kanske kommer att bli jobbigare sen för så blev det förra året (för att sen bli riktigt trevligt). Den här gången blir det ännu mer förändring! Att skaffa sig nya vänner, försöka skapa en trygghet, att klara plugget och det kanske mest skrämmande, att blir vuxen.
Det där med att bli vuxen kanske inte är så skrämmande och vem vet, jag kanske aldrig blir vuxen. Just nu känner jag att jag skrivit lite för mycket med tanke på att jag skrev att jag tappat lusten till det här. Ännu ett bevis för att jag inte riktigt själv vet vad jag känner. Men jag tror nog att jag bara ska följa med och se vart jag hamnar, inte bry mig om vad som händer och bara strunta i allt. Man kan ju välja två sätt att följa med på. Man kan må dåligt och se på allt man inte har eller att må bra och se på det man har. Enkel buddhistisk filosofi.
Kommentarer
Trackback